Italian Baroque Era Painter, 1591-1666 best known as Guercino or Il Guercino, was an Italian Baroque painter from the region of Emilia, and active in Rome and Bologna. Guercino is Italian for squinter, a nickname that was given to him because he was cross-eyed. He is especially noted for his many superb drawings. Guercino was born at Cento, a village between Bologna and Ferrara. By the age of 17 he was associated with Benedetto Gennari, a painter of the Bolognese School. By 1615 he moved to Bologna, where his work earned the praise of an elder Ludovico Carracci. He painted two large canvases, Elijah Fed by Ravens and Samson Seized by Philistines, in what appears to be a stark naturalist Caravaggesque style (although it is unlikely he had been able to see any of the Roman Caravaggios first-hand). They were painted for Cardinal Serra, Papal Legate to Ferrara. The Arcadian Shepherds (Et in Arcadia ego) was painted in 1618 contemporary with The Flaying of Marsyas by Apollo in Palazzo Pitti. His first style, he often claimed, was influenced by a canvas of Carracci in Cento. Some of his later pieces approach rather to the manner of his great contemporary Guido Reni, and are painted with more lightness and clearness. Guercino was esteemed very highly in his lifetime. He was then recommended by Marchese Enzo Bentivoglio to the Bolognese Ludovisi Pope, Pope Gregory XV. His two years (1621-23) spent in Rome were very productive. From this stay date his frescoes of Aurora at the casino of the Villa Ludovisi and the ceiling in San Crisogono (1622) of San Chrysogonus in Glory; his portrait of Pope Gregory (now in the Getty Museum, and, what is considered his masterpiece, The Burial of Saint Petronilla or St. Petronilla Altarpiece, for the Vatican (now in the Museo Capitolini). The Franciscan order of Reggio in 1655 paid him 300 ducats for the altarpiece of Saint Luke Displaying a Painting of the Madonna and Child (now in Nelson-Atkins Museum of Art, Kansas City). The Corsini also paid him 300 ducats for the Flagellation of Christ painted in 1657.   Related Paintings of GUERCINO :. | St Gregory the Great with Sts Ignatius and Francis Xavier | The Cumaean Sibyl with a Putto | Virgin and Child with the Patron Saints of Modena | The Resurrected Christ Appears to the Virgin hf | St John the Baptist |
Related Artists:
Charles Jervas
Charles Jervas (c. 1675 - 1739) was an Irish portrait painter, translator, and art collector of the early 18th century. Born in County Offaly,Ireland around 1675, the son of John Jervas and Elizabeth, daughter of Captain John Baldwin of Shinrone Castle & Corolanty, High Sheriff of County Offaly. Jervas studied in London, England as an assistant under Sir Godfrey Kneller between 1694 and 1695. After selling a series of small copies of the Raphael Cartoons circa 1698 to Dr. George Clarke of All Souls College, Oxford, the following year he travelled to Paris and Rome (while financially supported by Clarke and others) remaining there for most of the decade before returning to London in 1709 where he found success as a portrait painter.
Grigoriy Soroka
(Russian, real surname Vasilyev. November 27 [O.S. November 15] 1823-April 22 [O.S. April 10] 1864) was a Russian painter, one of the most notable members of Venetsianov school. Soroka was born in Pokrovskoye village (Tver Guberniya), in the family of landowner Milyukov. In 1842-1847 he studied art from Alexey Venetsianov then he was returned to his owner. In 1850s-1860s he resided in his home village. He fell in love with his owners's daughter Lydia but was forcibly married to a serf woman. After the emancipation reform of 1861 in Russia, Soroka remained under the serfdom system. He made a formal complaint but it was rejected and he was flogged. Soroka's body was found in the baking room where he had hanged himself. His beloved Lydia poisoned herself soon after.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.